Gick in på en av mina lite mer privata bloggar, sedan i höstas.

 

Började skriva där för jag mådde sjukt bra, hela jag var som ett vandrade lyckopiller och jag hade sån otrolig energi till allt. Sen hände det något, och det märks så tydligt på bloggen hur allt ändrades. Får lite rysningar. Det var inte lätt där en tid vill jag lova! Red nästan ingenting alls och jag var aldrig hemma på helgerna.

 

Faschineras ändå över hur känslorna sitter kvar när jag läser igenom mina texter. Kanske publicerar lite utklipp här, i framtiden. Det gör ont att minnas.

 

Kanske, kanske om någon är intresserad så kan jag berätta hela historien, även om det är jobbigt att minnas.